Det känns bra redan nu, att ha startat den här bloggen.

Det är så ofta jag känner att jag behöver få ut känslor genom att skriva, men då blir det oftast bara att jag klottrar på ett papper bara, utan att egentligen få ut något av det. Det här är mycket bättre. Andreas tror också att det kan vara bra för mig.

Min plan är att skriva här under hela IVF-resan. Åh, vad jag vill komma igång nu!

Hur är det möjligt att hela kroppen kan skrika efter ett barn på det här viset? Hela jag, inifrån och ut, lider av att inte lyckas bli gravid. Nu måste det vara vår tur, det måste det. Vi har allt, förutom vårt barn. Vi är redo, vi kan inte bli mer redo. 

 

batmanbebis

11 juli 2014 17:09

Vet hur det är att vara redo..kram!

http://batmanbebis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag inser att det blir färre och färre inlägg, och jag känner att tiden bara springer iväg. Snart en hel månad sedan jag skrev sist.   Efter VUL har dagarna, och veckorna, gått. Vi är nu i vecka 12, går in i 13 imorgon. Snart är de kritiska vecko...

Då var dagen kommen. Dagen då vi skulle få bekräftat att det faktiskt finns någonting där inne, med en liten minikropp och ett tickande hjärta.   Jag kände mig otroligt lugn i bilen, och även under promenaden från bilen in till RMC. Men när vi vä...

Jag har nu i tre dagar mått riktigt dåligt och konstigt. Jag pendlar mellan att vara yr, riktigt illamående, svag och skakig, tungandad och trött som bara den. Sen mellan varven mår jag precis som vanligt. Aptiten som var så stor förra veckan är so...

Idag går vi in i vecka 6. Jag känner mig lugn och lycklig, men jag kan fortfarande inte förstå att det faktiskt finns någonting där inne.   Magens uppsvälldhet har börjat lägga sig lite, jag är inte lika stenhård som jag var förra veckan och i bö...

  Ja, vi är gravida! :D Jag vaknade i lördags, tittade ut genom fönstret. Fortfarande kolsvart ute, det är säkert mitt i natten. Bäst att jag somnar om. Jag försöker, vrider och vänder på mig. Jag är kissnödig! Åh, kan det bli morgon, så vi kan ta...