Vi förevigade den allra första hormonsprutan igår. Snacka om att jag var nervös och skakig! Men det gick bra, både igår och idag. :) 

Än så länge känner jag inga biverkningar, tror jag. Men det är många dagar kvar. Mycket kan hända, haha. :)

Mensen skulle såklart bråka. När man för en gångs skull väntar på den, DÅ väljer den att vara sen. Det är precis som att kroppen vill jävlas med en, vill få en att hoppas och bli besviken en sista gång innan IVF-start. Nåväl, mensen kom, om än något sent. Ikväll är det därför dags för första sprutan med Gonal-F. Snacka om att man är spänd och lite nervös!

Första sprutan kommer intas hos ett par bekanta till oss. Vi är ditbjudna på fondue ikväll, så himla mysigt! Jag lär väl gå lite avsides tillsammans med Andreas och ta sprutan, i och med att det är allra första liksom. Vill nog ta det lite lugnt då, utan en massa ögon på mig.

Wish me luck! :)

Så har vi då varit på första besöket. Kort och gott tycker jag att det gick jättebra.

Andreas lämnade först sitt andra spermaprov, och efter lite lunch hade vi drygt en timme till besöket. Tiden gick så långsamt, och jag blev bara mer och mer nervös. Men äntligen, tio över ett, blev vi inkallade.

Vi gick snabbt igenom hälsodeklarationen som vi skickade in när vi kom hem från semestern. Efter det skulle en vaginal undersökning göras, för att se på slemhinnor, äggstock, äggblåsor, livmoder... Ja, gud vet allt de kan se, när man själv bara ser något svartvitt kludd på monitorn.

Ett myom såg de också. Det gjorde visserligen läkaren i Ängelholm också, men nu hade det växt. Från cirka 1x1 cm till cirka 1,7x1,7 cm. De lade ingen större vikt på det, och då gör inte vi heller det. Det är visst ingen storlek att oroa sig över, säger de. Men vad vet jag... Jag hoppas inte det i alla fall.

De sa att allt såg hur bra som helst ut, jag hade fina äggstockar och äggblåsor och det var inget snack om saken: Läkaren bestämde att vi skulle få det korta protokollet, och med en relativt låg dos hormoner (om jag jämför med vad andra säger att de fått).

Efter läkarbesöket hade vi ett möte med sjuksköterskan, som gick igenom protokollet steg för steg med oss. Jag var ganska insatt redan, efter att ha sett introduktions-filmen på RMC's hemsida X antal gånger. :) Men nu gick hon även igenom injektionstekniken, genom att ta sprutan på en boll. Hon räckte sedan över sprutan till mig, och bad mig visa hur jag ska göra när jag ska ge mig själv hormonsprutorna. Jag skulle alltså sticka mig själv i magen, där och då.

Sagt och gjort... Jag gjorde precis som hon visat, tog ett djupt andetag och stack in nålen i magen. Det gick bra, ett litet stick kändes precis när nålen skulle igenom skinnet. Annars var det inga större problem. Sen vet jag ju självklart inte hur det känns när jag ska spruta in vätskan, det kanske spänner en massa. Men jag är inte jätteorolig, jag tror att det kommer att gå bra.

Om mensen kommer som den ska/brukar, så kommer den på onsdag 24/9. Då börjar jag spruta på torsdag 25/9. 5 dagars hormonsprutande, sedan är det dags för en tripp till Malmö för ultraljud för att se hur äggblåsorna utvecklats. Eventuellt en justering av doserna, och kanske även ett ultraljud till någon dag senare. Strax därefter är det dags för ägglossnings-sprutan för att 35 timmar senare åka in för äggplock och befruktning. Dagen efter detta ringer vi in till RMC för att höra hur äggen ser ut, hur många som blivit befruktade och om de har börjat dela sig. 2-5 dagar senare åker vi förhoppningsvis dit för att sätta in ett embryo. :)

Vi håller precis alla tummar och tår vi har, och hur mycket man än försöker vara lugn och tänka att "det kan ta lång tid innan det faktiskt blir någon bebis", så är det så svårt att inte tänka tanken att vi kanske... KANSKE... är gravida om drygt en månad. Och då får man bara hoppas att guldägget fäster och stannar kvar. 

För första gången på riktigt länge, längtar jag nästan till mensen kommer. Om den sedan väljer att inte komma, gör det självklart inte något heller ;) Men det gör den, det känner jag i hela kroppen. Framför allt i brösten. De ömmar på samma vis som de alltid gör några dagar innan mensen kommer.

Ska bli spännande att se hur jag svarar på hormonerna, och hur jag kommer må under behandlingen. Det återstår att se... :)

Nu har tiden flugit förbi, utan att jag känt att jag behövt skriva av mig. Dagarna har gått och jag har faktiskt mått bra och bara sett fram emot hösten som kommer.

Sista augusti åkte vi på semester, tillsammans med hela familjen. Två dagar innan fick vi ett samtal ifrån RMC, från underbara sekreteraren Anders. Vi har fått en tid, redan den 18/9, i ÖVERMORGON! Snacka om en bra start på semestern! Goa Anders avslutade samtalet med att önska oss en riktigt trevlig semester på Rhodos, bara det fick hela min kropp att bli varm. Fina människor som faktiskt anstränger sig för att man inte bara ska känna sig som "ett par i mängden", utan som faktiskt bryr sig om oss.

Efter att vi lagt på, tittade jag på Andreas och skrattade och grät. Jag kan tänka mig att den glädjen och lyckan jag kände då, var ungefär densamma som man får när man plussar på graviditetstestet. Helt fantastiskt.

Semestern var självklart hur härlig som helst, men på något vis ville jag bara att dagarna skulle gå, så att vi kom närmare och närmare den 18/9. Och nu är vi snart där. Nu är det bara två dagar kvar.

När vi kommer dit ska de undersöka mig en gång till, samt analysera ett nytt spermaprov. Därefter kommer de att bestämma vilken behandling som borde fungera bäst på just oss. Vi kommer att ha ett möte där de går igenom hela behandlingen, samt visar hur jag så småningom ska ta hormonsprutorna.

Snacka om pirrigt och nervöst. Men så otroligt roligt och spännande! Och läskigt, såklart... :)