Nu under väntan på graviditetstestet är känslorna som en berg- och dalbana, och det är nog ungefär lika många toppar som dalar.

11 dagar kvar. Nästa lördag. Nästa lördag får vi veta.

Det är extremt svårt att fokusera på arbetet, framför allt de dagar jag sitter hemma och jobbar. Jag kan vara superbestämd på morgonen och tänka att "idag ska jag verkligen fokusera och jobba på, för då går tiden fortare". Men ärligt talat... Det går inte.

Jag vill testa nu. NU! Men jag får ångest bara av att tänka på det. Jag ska inte tjuvtesta. Jag vet ju om att resultatet kan vara opålitligt om jag testar för tidigt. Men visst är man nyfiken så att man håller på att sprängas. Jag ser ofta framför mig hur jag och Andreas gör testet ihop på morgonen, och får det besked vi väntat på och längtat efter så himla länge. Jag ser hur vi gråter och skrattar på en och samma gång, hur vi kramas och pussas av lycka.

I nästa sekund ser jag hur vi sitter och stirrar på testet, med tom blick... Innan vi kramas och försöker hålla tårarna borta och uppmuntrar varandra med att "Nästa gång, älskling... Nästa gång blir det vår tur."

Snacka om att bli knäpp i huvudet.

 

Pamela

14 oktober 2014 10:13

Jag känner igen mig i det du skriver.
Hade också äggplock på RMC den 6/10 återförande den 9/10 så vi är på samma ruvardag och man blir galen av allt väntande.. Vill ju så gärna att denna veckan skall vara över.
Lycka till, hoppas det tar sig för oss. :)

varlangtanefterdig

15 oktober 2014 08:07

Ja, visst blir man! Jag känner absolut ingenting just nu, vilket känns jobbigt. Häromdagen tyckte jag att jag kände ungefär som mensvärk i magen, men det har försvunnit helt.

Men - det är långt ifrån alla som känner något över huvud taget. Så jag ger inte upp hoppet helt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag inser att det blir färre och färre inlägg, och jag känner att tiden bara springer iväg. Snart en hel månad sedan jag skrev sist.   Efter VUL har dagarna, och veckorna, gått. Vi är nu i vecka 12, går in i 13 imorgon. Snart är de kritiska vecko...

Då var dagen kommen. Dagen då vi skulle få bekräftat att det faktiskt finns någonting där inne, med en liten minikropp och ett tickande hjärta.   Jag kände mig otroligt lugn i bilen, och även under promenaden från bilen in till RMC. Men när vi vä...

Jag har nu i tre dagar mått riktigt dåligt och konstigt. Jag pendlar mellan att vara yr, riktigt illamående, svag och skakig, tungandad och trött som bara den. Sen mellan varven mår jag precis som vanligt. Aptiten som var så stor förra veckan är so...

Idag går vi in i vecka 6. Jag känner mig lugn och lycklig, men jag kan fortfarande inte förstå att det faktiskt finns någonting där inne.   Magens uppsvälldhet har börjat lägga sig lite, jag är inte lika stenhård som jag var förra veckan och i bö...

  Ja, vi är gravida! :D Jag vaknade i lördags, tittade ut genom fönstret. Fortfarande kolsvart ute, det är säkert mitt i natten. Bäst att jag somnar om. Jag försöker, vrider och vänder på mig. Jag är kissnödig! Åh, kan det bli morgon, så vi kan ta...