Så har vi då varit på första besöket. Kort och gott tycker jag att det gick jättebra.

Andreas lämnade först sitt andra spermaprov, och efter lite lunch hade vi drygt en timme till besöket. Tiden gick så långsamt, och jag blev bara mer och mer nervös. Men äntligen, tio över ett, blev vi inkallade.

Vi gick snabbt igenom hälsodeklarationen som vi skickade in när vi kom hem från semestern. Efter det skulle en vaginal undersökning göras, för att se på slemhinnor, äggstock, äggblåsor, livmoder... Ja, gud vet allt de kan se, när man själv bara ser något svartvitt kludd på monitorn.

Ett myom såg de också. Det gjorde visserligen läkaren i Ängelholm också, men nu hade det växt. Från cirka 1x1 cm till cirka 1,7x1,7 cm. De lade ingen större vikt på det, och då gör inte vi heller det. Det är visst ingen storlek att oroa sig över, säger de. Men vad vet jag... Jag hoppas inte det i alla fall.

De sa att allt såg hur bra som helst ut, jag hade fina äggstockar och äggblåsor och det var inget snack om saken: Läkaren bestämde att vi skulle få det korta protokollet, och med en relativt låg dos hormoner (om jag jämför med vad andra säger att de fått).

Efter läkarbesöket hade vi ett möte med sjuksköterskan, som gick igenom protokollet steg för steg med oss. Jag var ganska insatt redan, efter att ha sett introduktions-filmen på RMC's hemsida X antal gånger. :) Men nu gick hon även igenom injektionstekniken, genom att ta sprutan på en boll. Hon räckte sedan över sprutan till mig, och bad mig visa hur jag ska göra när jag ska ge mig själv hormonsprutorna. Jag skulle alltså sticka mig själv i magen, där och då.

Sagt och gjort... Jag gjorde precis som hon visat, tog ett djupt andetag och stack in nålen i magen. Det gick bra, ett litet stick kändes precis när nålen skulle igenom skinnet. Annars var det inga större problem. Sen vet jag ju självklart inte hur det känns när jag ska spruta in vätskan, det kanske spänner en massa. Men jag är inte jätteorolig, jag tror att det kommer att gå bra.

Om mensen kommer som den ska/brukar, så kommer den på onsdag 24/9. Då börjar jag spruta på torsdag 25/9. 5 dagars hormonsprutande, sedan är det dags för en tripp till Malmö för ultraljud för att se hur äggblåsorna utvecklats. Eventuellt en justering av doserna, och kanske även ett ultraljud till någon dag senare. Strax därefter är det dags för ägglossnings-sprutan för att 35 timmar senare åka in för äggplock och befruktning. Dagen efter detta ringer vi in till RMC för att höra hur äggen ser ut, hur många som blivit befruktade och om de har börjat dela sig. 2-5 dagar senare åker vi förhoppningsvis dit för att sätta in ett embryo. :)

Vi håller precis alla tummar och tår vi har, och hur mycket man än försöker vara lugn och tänka att "det kan ta lång tid innan det faktiskt blir någon bebis", så är det så svårt att inte tänka tanken att vi kanske... KANSKE... är gravida om drygt en månad. Och då får man bara hoppas att guldägget fäster och stannar kvar. 

För första gången på riktigt länge, längtar jag nästan till mensen kommer. Om den sedan väljer att inte komma, gör det självklart inte något heller ;) Men det gör den, det känner jag i hela kroppen. Framför allt i brösten. De ömmar på samma vis som de alltid gör några dagar innan mensen kommer.

Ska bli spännande att se hur jag svarar på hormonerna, och hur jag kommer må under behandlingen. Det återstår att se... :)

 

Libra

23 september 2014 09:32

Ett stort lycka till. Det kommer säkert gå bra med sprutorna. Första gången är alltid värst. Vilken spruta fick du och vilken dos?

Lycka till! :)
Kram

http://www.minbebis.com/blogg/libra

varlangtanefterdig

23 september 2014 11:20

Tack, Libra :)
Fick Gonal-F 112 enheter cykeldag 2-6, och även Orgalutran 0,25mg cykeldag 5 och 6. Sedan blir det VUL dag 7. :)

 

batmanbebis

24 september 2014 19:01

Lycka till!

http://batmanbebis.bloggplatsen.se

varlangtanefterdig

25 september 2014 08:09

Tack :) men såklart ska mensen vara sen när man för en gångs skull väntar på den. Åååh, blir så sur på hur kroppen bråkar med en!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag inser att det blir färre och färre inlägg, och jag känner att tiden bara springer iväg. Snart en hel månad sedan jag skrev sist.   Efter VUL har dagarna, och veckorna, gått. Vi är nu i vecka 12, går in i 13 imorgon. Snart är de kritiska vecko...

Då var dagen kommen. Dagen då vi skulle få bekräftat att det faktiskt finns någonting där inne, med en liten minikropp och ett tickande hjärta.   Jag kände mig otroligt lugn i bilen, och även under promenaden från bilen in till RMC. Men när vi vä...

Jag har nu i tre dagar mått riktigt dåligt och konstigt. Jag pendlar mellan att vara yr, riktigt illamående, svag och skakig, tungandad och trött som bara den. Sen mellan varven mår jag precis som vanligt. Aptiten som var så stor förra veckan är so...

Idag går vi in i vecka 6. Jag känner mig lugn och lycklig, men jag kan fortfarande inte förstå att det faktiskt finns någonting där inne.   Magens uppsvälldhet har börjat lägga sig lite, jag är inte lika stenhård som jag var förra veckan och i bö...

  Ja, vi är gravida! :D Jag vaknade i lördags, tittade ut genom fönstret. Fortfarande kolsvart ute, det är säkert mitt i natten. Bäst att jag somnar om. Jag försöker, vrider och vänder på mig. Jag är kissnödig! Åh, kan det bli morgon, så vi kan ta...